BMI står för body mass index, på svenska kroppsmasseindex. Du räknar ut det genom att dela din vikt i kilo med din längd i meter gånger sig själv, alltså längden i kvadrat. En person som väger 72 kilo och är 1,68 meter lång får BMI 25,5. Siffran ger en grov fingervisning om förhållandet mellan vikt och längd hos vuxna, men den mäter varken muskler, midjemått eller din hälsa i övrigt.
Vad siffran beskriver, och vad den inte gör
BMI väger vikten mot längden och inget annat. Två personer med samma BMI kan ha helt olika mängd muskler, fett och benstomme. Enligt Livsmedelsverket är BMI ändå det vanligaste sättet att mäta övervikt och obesitas, och myndigheten kallar det samtidigt ett grovt mått. 1177 säger saken rakare än så: BMI bedömer bara vikten, inte din hälsa. För att bedöma hälsan i sin helhet behövs andra mätningar, som blodtryck och blodprover. Vill du bara ha svaret snabbt kan du använda vår BMI-räknare. Formeln bakom är samtidigt enkel nog att räkna på papper.
BMI-formeln och enheten kg/m2
Formeln ser likadan ut oavsett vem du räknar för:
BMI = vikt i kilo delat med (längd i meter x längd i meter)
Eftersom du delar kilo med meter i kvadrat blir enheten kg/m2, uttalat kilo per kvadratmeter. Den enheten följer alltid med, även när man sällan skriver ut den. Ett vanligt misstag är att skriva in längden i centimeter. Då blir talet i nämnaren enormt och BMI orimligt litet. Använd alltid meter, alltså 1,72 och inte 172.
Räkna ut BMI steg för steg
Gör så här, med papper eller miniräknare bredvid:
- Väg dig och skriv upp vikten i hela eller halva kilo.
- Mät längden i meter, till exempel 1,72.
- Multiplicera längden med sig själv. På miniräknaren: knappa 1,72, tryck gånger, knappa 1,72 igen och tryck lika med.
- Dela vikten med det tal du fick. Det är ditt BMI.
- Avrunda till en decimal.
Samma metod fungerar för alla, och de tre exemplen nedan är genomräknade på det sättet.
Tre räkneexempel hämtade ur svensk statistik
De flesta guider räknar på en påhittad person på 70 kilo och 1,75 meter. Här används i stället riktiga svenska genomsnitt från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden: män är i genomsnitt 180 centimeter långa och väger 84 kilo, kvinnor 166 centimeter och 68 kilo. Måtten är självrapporterade, avser personer 16 till 84 år och är de senaste genomsnitt SCB publicerat, från ULF 2016 till 2017. Att de är självrapporterade gör troligen att andelen med övervikt underskattas. Myndigheten mäter fortfarande BMI, men redovisar det numera som andelar i stället för medelvärden, senast för 2025.
| Exempel | Längd | Vikt | Längd i kvadrat | BMI |
|---|---|---|---|---|
| En person på 72 kilo | 1,68 m | 72 kg | 2,8224 | 25,5 |
| Genomsnittlig man | 1,80 m | 84 kg | 3,24 | 25,9 |
| Genomsnittlig kvinna | 1,66 m | 68 kg | 2,7556 | 24,7 |
Exempel 1: en person på 72 kilo och 1,68 meter
Först längden i kvadrat: 1,68 x 1,68 = 2,8224. Sedan vikten delat med det talet: 72 / 2,8224 = 25,5. BMI blir alltså 25,5.
Exempel 2: medelsvensken (man), 84 kilo och 1,80 meter
Längden i kvadrat: 1,80 x 1,80 = 3,24. Vikten delad med det: 84 / 3,24 = 25,9. BMI blir 25,9. SCB anger själva medelvärdet till 26,1, eftersom myndigheten räknar på varje persons exakta mått medan uträkningen här utgår från de avrundade genomsnitten. Små avrundningar ger små hopp i slutsiffran.
Exempel 3: medelsvensken (kvinna), 68 kilo och 1,66 meter
Längden i kvadrat: 1,66 x 1,66 = 2,7556. Vikten delad med det: 68 / 2,7556 = 24,7. BMI blir 24,7, vilket SCB för hela gruppen anger till 24,8. Vill du se vilken viktklass just din siffra hamnar i hittar du hela skalan i BMI-tabellen med alla gränsvärden.
Från Quetelet till WHO
Formeln är närmare 200 år gammal. Den belgiske matematikern och astronomen Adolphe Quetelet beskrev sambandet mellan vikt och längd i kvadrat på 1830-talet, och länge kallades måttet Quetelet-index. Quetelet ville kartlägga genomsnittsmänniskan i en befolkning, inte bedöma enskilda personers hälsa. Först 1972 gav den amerikanske fysiologen Ancel Keys och fyra medförfattare måttet dess moderna namn, body mass index, i en jämförelse av olika viktindex. Han döpte alltså om Quetelets kvot, han uppfann den inte. Gränsvärdena kom 1995, i en rapport från en av WHO:s expertkommittéer. Vid en WHO-konsultation i Genève i juni 1997 behölls samma gränser, men fetma ramades in som en global epidemi. Den rapporten gavs ut 1998 och publicerades i slutlig form år 2000. Det är WHO:s klassgränser som svensk vård använder i dag.
När BMI missar målet
Måttet har tydliga svagheter. Det skiljer inte muskler från fett, vilket gör att en vältränad person kan få högt BMI utan att ha för mycket fett. Det säger heller inget om var på kroppen fettet sitter, och därför kompletterar vården ofta med midjemått. För barn mellan 2 och 18 år används i stället iso-BMI, som enligt 1177 väger in åldern och hur barnet växer på längden. Under graviditet går måttet inte att använda alls. I högre åldrar är läget ett annat, men inte på det sätt som ofta påstås. Livsmedelsverket skriver att ett något högre BMI, ungefär 25 till 30, verkar vara det mest hälsosamma efter 70 år, men också uttryckligen att inga andra gränsvärden än de för yngre vuxna har fastställts. Det finns alltså ingen egen skala för äldre att slå i. Däremot finns en varning åt andra hållet: ett BMI under 22 kan efter 70 år vara ett tecken på undernäring. Ett enskilt BMI-värde är alltså en startpunkt för ett samtal, inte ett facit. Vad varje enskilt värde betyder, band för band, går vi igenom i vår tolkning av BMI-värden från 13 till 60.
Kort om råd och ansvar
Den här texten är allmän information och inte medicinsk rådgivning. Känner du oro för din vikt, ligger långt utanför spannet eller har frågor om din hälsa, vänd dig till din vårdcentral eller ring sjukvårdsrådgivningen på 1177. Vikt är sällan hela bilden, och en siffra på en miniräknare säger inget om ditt värde.
Senast faktagranskad: 18 augusti 2026